maja&barnen

Jag kanske inte är den som starkast förespråkat unisexkläder till barn. Jag gillar det, och har köpt en hel del sådant till mina små. Mest för att det minner om min egen barndom, men ibland är det skönt att inte pådyvla barnen en massa färdiga roller och förväntningar utan låta deras personlighet tala för sig själv. Hur som helst så finns det andra i min bekantskapskrets och på de internetforum jag besöker som vurmar mer för detta med könsneutralt än jag gör.

Jag har ofta fått höra skräckhistorier av dem om "de stora klädkedjorna" och hur stereotypt man blir behandlad där som kund. Att det tex. inte går att handla randiga strumpbyxor från flickavdelningen till en pojke utan expediten envisas med att visa var det finns strumpbyxor med Spidelmannen så till den milda grad att man hellre går ut ur butiken utan strumpbyxor. Jag som jobbat på H&M i nio år har tagit detta med en nypa salt. Dels vet jag ju att det inte går till så i alla butiker, har aldrig varit med om att någon av mina kollegor betett sig så, dels har jag tänkt att historierna måste vara lite kryddade och dels vet jag ju att någon form av uppdelning är bra att ha om man vill fortsätta sälja hyfsat vilket min föredetta arbetsgivare antagligen tänkt sig. Och vad är det som förhindrar att man går runt på hela barnavdelningen och tittar om man har ett öppet sinne? Vad spelar det för roll om det står "Fingervantar Pojk" på kvittot i dotterns påse med marinblå vantar om man ändå inte vill göra någon skillnad barn från barn?

Men idag fick jag själv känna på hur tråkigt det kan bli. Stegade in till familjens hovleverantör i jakt på ett paraply åt Signe. H&M brukar alltid ha några färgglada som hänger i ett hörn, och de brukar inte kosta så mycket. Kikade lite snabbt men såg inga, så jag ryckte tag i första bästa personal på golvet.

- Har ni paraplyer på barnavdelningen?
- Är det kille- eller tjej-?
- Eh? Tjej... *lätt chockat*
- Nej, det har vi inte. Bara de där med nyckelpigor. *pekar mot nyinkomna paraplyer prydligt upphängda bland flickkläderna*

Eftersom jag blev överrumplad av att det första hon ville veta var om paraplyet skulle vara till en pojke eller flicka så kom jag inte för mig att svara något annat än "tjej", för det var ju sanningen. Signe älskar nyckelpigor (eller är det jag som gör det?) så varför hon först inte tyckte att de hade några paraplyer alls när de a) just fått in ett gäng. b) fanns på RÄTT avdelning, ur hennes synvinkel sett, och c) var så könsneutrala ett barnparaply kan bli med sitt röda handtag och vita tyg med småkryp på, det övergår mitt förstånd? Hjalmar som älskar kryp i alla former och djupt sörjer att gråsuggorna på vår uteplats sover under vintern skulle älskat det när han var 2,5 år.

Jag som i första hand på jakt efter ett regnskyddande ting och lätt hade köpt vilket skräp som helst bara priset var det rätta, förväntade mig faktiskt att hon först skulle visa mig vilka paraplyer de hade inne, oavsett motiv och avdelning, och sen lämna det till mig att bedöma om de passade mina önskemål och barn. Här skulle denna historia kunna vara slut, men så väl är det icke! Nehejdå. Sen kom jag på att fleecetröjan som H&M sålt i ett par säsonger passar perfekt i Polarn o. pyrets jackor och kan fästas innuti. Signe ska ha en röd sådan jacka i vår, och jag kunde tänka mig nästan vilken färg på fleecen som helst. Är den dov så smälter den in där bakom jackan och spelar liksom ingen roll och är den färgglad så bryter den av istället och det gillar vi ju. Så jag gick tillbaka till samma personal:

- Du, den där fleecetröjan för 79,50, har ni kvar några sådana?
- Aa, är det kille- eller tjej-?
- ? *stirra oförstående*
- För vi har nog reat ut dem, tjejrean hänger här på ringen, och killrean på ringen framme vid kassan.

Vad bra att ringarna stod så långt ifrån varandra så inte kunderna skulle råka kontaminera den ena med plagg från den andra. Huaminje!