För exakt nio år sedan...
... hade ett tillfälligt lugn just sänkt sig i den gamla förlossningssalen på Uppsala Akademiska Sjukhus. Jag hade äntligen fått EDA efter att ha väntat i tre timmar med värkar som ville slita sönder hela min kropp och som helt saknar motstycke om jag jämför med mina två andra förlossningar. Jag fascinerades av det enorma tryck min livmoder lyckades prestera, helt utan min hjälp, och jag fick äntligen lite välförtjänt vila. Det kanske var tur att jag inte visste vad som väntade i förlossningens sista skede. Uttröttad mor, värksvaghet, värkstimulerande dropp, sugklocka, TVÅ klipp och en hel massa stygn där man minst av allt vill ha dem. ;o) Då kanske jag hade stått ut med mardrömsvärkarna ett tag till, det är ju svårt att spekulera i.
Men jag fick min belöning tillslut! "Gosse Söderberg" föddes äntligen kl 02.18 på lördagsnatten efter att sugklockan lossnat med ett stort SMACK! Han vägde 3960 g, var 53 cm lång och hade ett huvudomfång på 37 cm. Han skrek till på en gång när han kom ut som för att tala om att han var här nu och mådde bra, och var sen helt lugn, tyst och förundrad.
Om fem timmar har jag varit mamma i nio år, nästan en tredjedel av mitt liv, och jag skulle inte byta bort en enda minut för allt i världen. G*R*A*T*T*I*S A*X*E*L!
