maja&barnen

Jag och Signe har grävt lite i gamla skåp. Det började med att hon ville titta på mormors bokmärken från 40-talet och blev en lång minneskavalkad.

Mormors album är litet, har ljusblåa pärmar med röda blommor och är väldigt slitet. Bokmärkena är fastklistrade och går inte att ta loss eller byta. Fast man ser att mormor har försökt. :) Vissa motiv är precis likadana som de Signe har idag, med änglar och blommor i kärror, medan andra var nya för Signe med bleka färger och tysk text. De var de enda bokmärken som gick att få tag på i Finland under andra världskriget och ibland hade mormor inget lim utan fick fästa bokmärken i albumet med klibbig, kokt potatis. Signe älskar sådana historier!

Och där, längst inne i skåpet, bakom förlossningsjournalerna som gav oss tillfälle att än en gång konstatera att Axel kissade på min mage när han var någon minut gammal (Alltid lika roligt, tydligen!), låg en hög med kort från tiden innan barnen. Där fanns det här:



Mitt allra första skolfoto från första klass.

På fotot är jag precis lika gammal som Signe är nu, nästan sju år, och jag har inte tappat några mjölktänder än. Det har ingen av min barn gjort före sju års ålder. Signe väntar och väntar och två tänder är liiiiite lösa.

Jag minns att mamma hade glömt bort att det var skolfotografering och blev så besviken när bilderna kom. Hon skällde på mig sådär som mammor brukar göra för att dölja sina egna tillkortakommanden och tyckte att jag åtminstone hade kunnat borsta håret innan.

Jag tycker att det är ett av de bästa foton som någonsin tagits på mig som barn bara för att det är så autentiskt. Jag hade alltid tofsar och hårspännen i hår som inte längre såg prydligt ut efter en dags lek. Och polotröja. Minns att jag aldrig gillade den andra tröjan. Den är säkert köpt på Åhléns i Mörby centrum och jag hade en till ur samma kollektion som var lika ful med detaljer i fuskskinn. Allt var inte bättre förr.

Häromveckan hade Konsumentföreningen Stockholm smällt upp ett bord i vår lokala Coopbutik där de bjöd på rättvisemärkt choklad. I egenskap av den sista dinosaurien som uppskattar den kooperativa grundtanken var jag förstås tvungen att stanna till. Där stod redan en till synes helt vanlig man och provsmakade choklad. Representanterna bakom bordet räckte honom en liten papperslapp och föreslog att han skulle vara med i deras lotteri. Vinsten var en rättvisemärkt fotboll från Pakistan. Men "Nej tack, jag vinner bara", sa mannen. (Represen-)Tanterna kluckade lite men mannen stod på sig och sa gravallvarligt "Det är sant. Jag _gör_ det.", och så gick han.

Med tanke på att Hjalmars fotboll legat ute hela vintern och helt nyligen råkat studsa mot storebrors fot och in till Häxan Surtant här bredvid (R.I.P. fotbollen), så hade jag inget emot en dylik vinst. Jag snappade åt mig den omnipotenta mannens lapp, fyllde i Hjalmars namn och stoppade ner i lådan. Sen glömde jag bort det. Tills J ringde mig på jobbet igår. Han hade kikat igenom en hög med reklam och där låg ett brev adresserat till Hjalmar. Han hade vunnit en rättvisemärkt fotboll från Pakistan. Tänka sig, så märkligt. :)

Signe får smaka morotsjuice för första gången:

- Vet du vad det smakar i min käft? Som vanliga morötter!

... håret hamnar i kläm när du stänger bildörren.
... håret åker med säkerhetsbältet in i fästet när du ska spänna loss dig.
... håret hamnar i kläm när du knäpper byxorna.
... håret går av när du drar upp dragkedjan på jackan.
... barnen använder håret som servett.
... det fastnar mer matrester i håret än på disktrasan när du torkar bordet.
... det går två balsamflaskor på varje schampoflaska.
... du hittar en intrasslad geting i håret när du kommer fram till jobbet.

Hon fyllde fyra år för två månader sedan och nu har hon lärt sig cykla utan stödhjul. Hon kan ju allt den ungen, precis som hon säger... Min mobilkamera är kass, men håll till godo. Ljudet hålls med fördel avstängt.

Eftersom jag är alldeles för snabb på att gräma mig över det som inte blev som det var tänkt är detta blogginlägg kraftigt försenat. Det skulle kunna bli hur gnälligt som helst, då Kung Bore, Fru Frost och Jultomten även tog med sig Influensan, Kusin Vitamin och Iprenmannen hem till oss över jullovet. Men det vore fruktansvärt bortskämt av mig, för det var ändå så mycket som blev oväntat bra.

* Farmor och farfar jobbade hårt på att få oss att känna oss saknade. De ville inte hålla sig borta, trots överhängande smittorisk, utan kom sättandes med alla julklappar och ett lass julmat som räckte i flera dagar. De åkte och handlade åt oss varje dag och stoppade alltid ner något extra åt barnen i kassen. Vad skulle vi gjort utan er?

* Jag lyckades föreviga julen 2008 med några bilder mitt i huvudvärken! Barnens ansikten kanske inte alltid syns och så, men detta är inte rätt tillfälle att vara kräsen. ;o)

* Granen som farfar hugger åt oss varje år, verkar alltid extra fin just _det_ året. Men i år var den verkligen som hämtad ur en saga. Givetvis prydd med ståndsmässigt julpynt tillverkat av familjens yngsta medlemmar. Färdigköpt skäp får inte ens plats längre, har ni någon aning om hur många smällkarameller tre barn kan producera på tio år? Jag skulle inte vilja ha det på något annat vis.



* Barnen fick öppna alla sina julklappar på en gång när de vaknade. Varför dra ut på det hela när det ändå inte är någon som orkar dansa långdans, leka blindbock och knäcka nötter?






* Signe fick gå loss på finkläderna alldeles själv och mamman sa ingenting! Observera håret. Betänk att detta var _innan_ hon smetade in det med Hello Kittyläppglans tre gånger och klippte lugg på sig själv.



* Eftersom alla barnen blödde näsblod mer än vanligt i samband med influensan fick vi lära oss nya innovativa metoder att stoppa näsblod på. Den som i över en timme försökt stoppa näsblod på ett barn som blir mer och mer matt bara för att se en aldrig sinande ström pulsera ut ur näsborrarna och bilda pölar runt ögat för att sedan fortsätta ner på finskjortan och vidare till sängkläderna blir glad över sådana. Som att snyta sig och spreja nässprej! Detta bakvända men effektiva tips har betytt lika mycket för vår familj som när jag lärde mig att bota hicka med en sked lingonsylt. Skeptikern kan ju prova själv. Kom hit så bjuder jag på en käftsmäll och lite Nezeril. Bomullstussar får du ta med själv för våra är dessvärrre helt slut...



* Vi slapp ha dåligt samvete över att vi inte hade råd att hitta på vintriga aktiviteter med barnen på jullovet. Ingen orkade gå ut.

* Vi hann bli hyfsat bra på Guitar Hero.

* Vi fick tillfälle att krypa upp i soffan och se julens alla familjefilmer.

* Akvariumet! Vågar påstå att det var bästa julklappen. Vilken action. Jag trodde aldrig det skulle vara så roligt att vara matte åt små fiskar. Jag har alltid sett akvarium som rörliga tavlor, men de är ju buskul. Vi fick en intensivkurs då vi redan första veckan fick vara med om att starta upp vårt 200L akvarium från grunden, fylla på vatten, placera ut stenar och plantera växter, adoptera en räka, välja ut och köpa hem fiskar, upptäcka att vår Black Molly fått yngel dagen efter, se räkan ömsa skal, förundra oss över hur mycket bajs fiskar kan producera samt konstatera att doppvärmaren gått sönder och tvingas köpa ny. Jag har lätt spenderat mer tid framför akvariumet än framför tvn under jullovet. Ynglen har fått vara ifred, leva och frodas till vår stora lycka. Billigt med 198 kr för 12-15 Molly. I vårt akvarium finns även tio neontetror, en algätare och en räka, men vi kommer ha plats för mer än 40 fiskar om vill. Blir nog bra det där...

Idag fick Signe äntligen ta fram peppakaksdegen ur kylskåpet. Hon har gått här och suktat bra länge nu. Eller, hon har ju inte _bara_ suktat - hon har provsmakat också. Den ena degen var det bara hälften kvar av, men det räckte gott och väl.



I vanlig ordning kunde familjen Söderbergman givetvis inte nöja sig med de pepparkaksfomar som fanns att tillgå, utan blev tvugna att improvisera lite. Den här får symbolisera julen 2008:

"Come to the Dark Side - We have cookies!"

I helgen fick jag tillfälle att göra en egen gift in a jar! En trevlig gå bortpresent som kan fyllas med allt möjligt. Här blev det ingredienser till chokladkakor, men det kan även vara egen teblandning, kryddor eller något annat. Det var riktigt roligt, ingen mer som vill ha besök snart? :o)

Burken innehåller:

4,5 dl vetemjöl
1,5 dl strösocker
1,5 dl farinsocker
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
1 krm salt

Tillsätt vid bakning:

125 g mjukt, rumsvarmt smör
2 ägg

Beredning:

Sätt ugnen på 175 grader. Häll ut och blanda de torra ingredienserna i en stor bunke. Tillsätt smör och ägg. Blanda noggrant till en jämn smet, använd gärna elvisp. Klicka ut smeten på bakplåtar med hjälp av en matsked. Tänk på att inte klicka ut kakorna för nära varandra eftersom de flyter ut. Grädda i 15 minuter och låt kakorna svalna på galler.