"Vilken tur att det blev en tjej..."
Pappa J jobbar, det regnar, det är dagen före löning och i plånboken ekar det tomt. Vad göra? Men vi åker på Parkteater! Axel har redan sett Lilla Don Quijote, så han ville hellre leka med en nyfunnen kompis. Hjalmar och Signe och jag satte oss på bussen (den första av tre) på väg till Rålis. Barnen var sååå duktiga på vägen dit, tom. till den milda grad att medresenärer påpekade vilka fina barn jag hade! =oD
Vi kom fram till parken sisådär tjugo minuter innan teatern började och styrde kosan mot parkleken som jag lovat Hjalmar att vi skulle leka i först. Självklart entrade vi parken från det hållet där plaskdammen ligger och Signe stannade ju förstås där. Jag gick lite i förväg men höll ögonen på Signe och hojtade om att vi inte skulle bada idag och hon skulle komma och titta på resten av parken. Vände på huvudet för att se var Hjalmar tog vägen, vände tillbaka och då slår ungen i vattnet och hamnar under ytan!
När i h-e klev hon upp på kanten??? Hon stod ju nedanför och tittade på en röd tvåhjuling jag sa var för stor för henne? Jag galloperade tillbaka de ca sex stegen som skiljde mig från Signe och slet upp henne, och där stod hon och kippade efter andan medan paniken lyste i ögonen. Och allt jag kunde tänka på var några ord vi fick höra från släkten då jag var gravid; "Hoppas det blir en tjej så hon blir lugn".
Lådan är så tom...
Kattungen såg ut ungefär som en sork. Gråsvart, lång och blöt. Den var sandig, hade navelsträngen kvar och rörde sig bara om man petade på den. Iskall var den också, och ingen kattmamma inom synhåll. Vi ringde på hos de grannar vi trodde kunde ha dräktiga katter eller små kattungar själva, men inget napp. Vad gör man?
Grannen åkte och köpte modesmjölksersättning för katter, och jag värmde den på mitt bröst. Då piggade den på sig, gnällde och ställde sig upp på vingliga ben och verkade _mycket_ livskraftig. Prognoserna vi fick var dåliga; "Det är extremt ovanlig att de överlever ens den första tiden. Den behöver dia omedelbart för att få antikroppar, annars är den helt oskyddad mot infektioner. Den den ska äta varannan-var tredje timme och kan inte kissa eller bajsa av sig själv, det sköter kattmamma åt den, det är ett dygnet-runt-jobb i flera veckor."
Tja, något val hade vi egentligen aldrig, vi kunde ju inte bara lämna den åt sitt öde där på den asfalterade gångvägen.
Först kallade vi den för "han", men efter att ha googlat om kattens anatomi var det så vitt jag kunde se en kattfröken! Hjalmar visste precis vad hon skulle heta - Kattis. Hon fick en skokartong med en handduk i, och verkade tycka att livet var ganska mysigt. Men ändå gnagde oron. Den har inte bajsat än, är det normalt? Kissar vi den tillräckligt ofta? Får den i sig tillräckligt med ersättning? Har inte magen blivit lite väl uppsvälld? Varför rycker den ibland när den sover? Hur blir det när min semester är slut om två veckor och kattungen fortfarande behöver dygnet-runt-passning? Hur blir det med Axel som reagerat mot katter tidigare med röda ögon och klåda i ögon och näsa? Nä, den behöver verkligen en mamma! I alla fall den här första ömtålig tiden.
På sin andra dag i livet fick kissen följa med hem till familjen Dafe. Där fanns ytterligare fem personer som förälskade sig i kissen, och jättefina bilder finns i deras blogg. Hon var helt klart slöare idag, men verkade inte må dåligt. Svårt att veta vad som är normalt för en kattunge när man inte har fler att jämföra med. Nu i efterhand kan man tycka att hon borde varit mer vaken, mer intresserad av att äta och hörts lite mer.
Efter att ha postat ett meddelande om att vi sökte en nybliven kattmamma AKUT på ett kattforum här på internet fick jag tillslut napp. Vi valde att försöka med en kattmamma som förlorat sina egna ungar den 15/7, vår katt föddes ju på förmiddagen dagen efter och dessutom bodde kattmamman här i Sollentuna. Vi åkte dit vid 21 på kvällen men fick tyvärr inte följa med in eftersom kattmamman själv blivit omhändertagen och inte var riktigt trygg i sitt nya hem än. Vad som helst för kattungens bästa. Senare fick jag följande SMS "Hon har i alla fall blivit tvättad och accepterad. Nu återstår att hitta tutten."
Måste säga att vi hade blandade känslor, underbart att katten fått en mamma och att det verkar gå bra, men oj, vad det var tomt här hemma. Tänk om vi aldrig fick se henne igen? Jag var absolut inte beredd att bara släppa henne, jag ville ju se henne gå omkring på sådana där ulliga, kaxiga kattungeben, kanske, kanske ge henne ett permanent hem här eller hos någon vi känner.
Men det gick inte som vi tänkt. På onsdagskvällen vid 18-tiden ringde de och sa att kissen inte hade klarat sig. *sorg* Den hade inte velat äta och allt hade väl inte känts rätt så de åkte in med den till veterinären. Där konstaterades det att hon hade lunginflamation. Förmodligen hade hon dragit på sig den redan när hon låg övergiven och kall. Först hade de fått i henne lite mat och då hade hon verkat bättre ett tag. Men senare hade hon börjat krampa och då fanns det inget mer att göra. Jag är jätteglad att de i alla fall tog sig tid att ringa mig och berätta.
Detta lilla liv som berörde och engagerade så många människor. Från vänner och grannarna som åkte och köpte den svindyra ersättningen, till människor på sjalbarn och kattforum som låg vakna på nätterna och försökt komma på någon som kunde ta sig an katten. För att inte tala om akutgruppen som ställde upp med jourfamilj och veterinärskostnad. Det skulle inte gå såhär, det var liksom någon mening med att denna fantastiskt fina kisse blivit född där mitt på gångvägen så vi skulle se den. Trodde jag. Allt som finns kvar nu är bilderna och blodet på min tröja.
Grannen åkte och köpte modesmjölksersättning för katter, och jag värmde den på mitt bröst. Då piggade den på sig, gnällde och ställde sig upp på vingliga ben och verkade _mycket_ livskraftig. Prognoserna vi fick var dåliga; "Det är extremt ovanlig att de överlever ens den första tiden. Den behöver dia omedelbart för att få antikroppar, annars är den helt oskyddad mot infektioner. Den den ska äta varannan-var tredje timme och kan inte kissa eller bajsa av sig själv, det sköter kattmamma åt den, det är ett dygnet-runt-jobb i flera veckor."
Tja, något val hade vi egentligen aldrig, vi kunde ju inte bara lämna den åt sitt öde där på den asfalterade gångvägen.
Först kallade vi den för "han", men efter att ha googlat om kattens anatomi var det så vitt jag kunde se en kattfröken! Hjalmar visste precis vad hon skulle heta - Kattis. Hon fick en skokartong med en handduk i, och verkade tycka att livet var ganska mysigt. Men ändå gnagde oron. Den har inte bajsat än, är det normalt? Kissar vi den tillräckligt ofta? Får den i sig tillräckligt med ersättning? Har inte magen blivit lite väl uppsvälld? Varför rycker den ibland när den sover? Hur blir det när min semester är slut om två veckor och kattungen fortfarande behöver dygnet-runt-passning? Hur blir det med Axel som reagerat mot katter tidigare med röda ögon och klåda i ögon och näsa? Nä, den behöver verkligen en mamma! I alla fall den här första ömtålig tiden.
På sin andra dag i livet fick kissen följa med hem till familjen Dafe. Där fanns ytterligare fem personer som förälskade sig i kissen, och jättefina bilder finns i deras blogg. Hon var helt klart slöare idag, men verkade inte må dåligt. Svårt att veta vad som är normalt för en kattunge när man inte har fler att jämföra med. Nu i efterhand kan man tycka att hon borde varit mer vaken, mer intresserad av att äta och hörts lite mer.
Efter att ha postat ett meddelande om att vi sökte en nybliven kattmamma AKUT på ett kattforum här på internet fick jag tillslut napp. Vi valde att försöka med en kattmamma som förlorat sina egna ungar den 15/7, vår katt föddes ju på förmiddagen dagen efter och dessutom bodde kattmamman här i Sollentuna. Vi åkte dit vid 21 på kvällen men fick tyvärr inte följa med in eftersom kattmamman själv blivit omhändertagen och inte var riktigt trygg i sitt nya hem än. Vad som helst för kattungens bästa. Senare fick jag följande SMS "Hon har i alla fall blivit tvättad och accepterad. Nu återstår att hitta tutten."
Måste säga att vi hade blandade känslor, underbart att katten fått en mamma och att det verkar gå bra, men oj, vad det var tomt här hemma. Tänk om vi aldrig fick se henne igen? Jag var absolut inte beredd att bara släppa henne, jag ville ju se henne gå omkring på sådana där ulliga, kaxiga kattungeben, kanske, kanske ge henne ett permanent hem här eller hos någon vi känner.
Men det gick inte som vi tänkt. På onsdagskvällen vid 18-tiden ringde de och sa att kissen inte hade klarat sig. *sorg* Den hade inte velat äta och allt hade väl inte känts rätt så de åkte in med den till veterinären. Där konstaterades det att hon hade lunginflamation. Förmodligen hade hon dragit på sig den redan när hon låg övergiven och kall. Först hade de fått i henne lite mat och då hade hon verkat bättre ett tag. Men senare hade hon börjat krampa och då fanns det inget mer att göra. Jag är jätteglad att de i alla fall tog sig tid att ringa mig och berätta.
Detta lilla liv som berörde och engagerade så många människor. Från vänner och grannarna som åkte och köpte den svindyra ersättningen, till människor på sjalbarn och kattforum som låg vakna på nätterna och försökt komma på någon som kunde ta sig an katten. För att inte tala om akutgruppen som ställde upp med jourfamilj och veterinärskostnad. Det skulle inte gå såhär, det var liksom någon mening med att denna fantastiskt fina kisse blivit född där mitt på gångvägen så vi skulle se den. Trodde jag. Allt som finns kvar nu är bilderna och blodet på min tröja.
Mors lilla Olle i skogen gick...
Eftersom gårdagens minnen är ett enda kaos av skik, bråk och understimulerade barn tvingade elaka mamman ut alla i John Bauerskogen för att plocka blåbär.
Hjalmar tog verkligen plockningen på allvar, fick ihop mest av syskonen, åt nästan ingenting för egen del utan valde att göra rårörd blåbärssylt av sin skörd. Mums!
Av blåbären blev det världens godaste blåbärspaj!
Receptet är det samma som ananaspajen som cirkulerat på Aff i flera år, det går att variera i det oändliga. Med ananas tycker jag den blir för söt, färska naturella bär är mycket godare. Här kommer det igen:
~ 150 g smält smör
~ 3 dl mjöl
~ 1 dl socker
~ 1 tsk bakpulver
Knåda ihop och tryck ut i en pajform.
~ 1 ägg
~ 2 dl creme fraiche (jag brukar ta turkisk youghurt)
~ 1 dl socker
~ 1 tsk vaniljsocker
~ ½ l färska, rensade blåbär
Rör ihop och häll i formen. Grädda i 200 grader ca 20 minuter eller tills smeten stelnat. Jag måste ha ovispad grädde på blåbär, någon annan kanske vill ha vaniljvisp eller glass istället. ;o)
Hjalmar tog verkligen plockningen på allvar, fick ihop mest av syskonen, åt nästan ingenting för egen del utan valde att göra rårörd blåbärssylt av sin skörd. Mums!
Av blåbären blev det världens godaste blåbärspaj!
Receptet är det samma som ananaspajen som cirkulerat på Aff i flera år, det går att variera i det oändliga. Med ananas tycker jag den blir för söt, färska naturella bär är mycket godare. Här kommer det igen:
~ 150 g smält smör
~ 3 dl mjöl
~ 1 dl socker
~ 1 tsk bakpulver
Knåda ihop och tryck ut i en pajform.
~ 1 ägg
~ 2 dl creme fraiche (jag brukar ta turkisk youghurt)
~ 1 dl socker
~ 1 tsk vaniljsocker
~ ½ l färska, rensade blåbär
Rör ihop och häll i formen. Grädda i 200 grader ca 20 minuter eller tills smeten stelnat. Jag måste ha ovispad grädde på blåbär, någon annan kanske vill ha vaniljvisp eller glass istället. ;o)
Efit 070707
Jag brukar glömma bort EFIT, men idag gjorde jag inte det till allas vår stora glädje. Håll till godo!
~ 8-någonting...
En yrvaken Hjalmar väntar i soffan när Signe tvingat mig upp genom att kissa i sängen. Axel är såklart också vaken, men ingen av dem var tydligen tillräckligt hungrig för att ta fram någon frukost på egen hand.
~ 9.- -
... så då gör jag det. Och kan ni tänka er - ingen mugg åkte ut, kanske är det första gången på fyra år jag slipper skura bort Oboy från köksgolvet på lördagsmorgonen?
~ 10.- -
Axel i motljus.
~ 11.- -
Ack den som vore en Lvl 70 Druid på Silvermoon så man kunde få lite UPPMÄRKSAMHET någongång! ;o)
~ 12.- -
Även tvååringar kan behöva tanka lite i väntan på lunch.
~ 13.- -
Restaurang Lantgården serverar idag den kullinariska läckerheten blodpudding. Men barnen åt den ändå mest kall innan tillagning, så sen var det bara broccolin som slank ned.
~ 14.- -
Vi sitter i bilen på väg mot...
~ 15.- -
... Drottningholm! Jag såg "Marie Antoinette" igår och fick sån lust att visa barnen en Barockträdgård.
Såhär förtvivlad blir man om man stänkt ned sin storebror med vatten ur Gustav IIIs fontän och inte längre får vara med och leka.
~ 16.- -
Det var mulet redan innan vi åkte, men regnet höll sig borta. Det gjorde även de Japanska turisterna när man kom en bit ifrån slottet.
Signe på trappan till Kina slott.
~ 17.- -
Det var länge sen Signe gick med på att sitta i någon form av bärverktyg. Men Drottningholm tog visst knäcken på henne, och då var det en lycklig mor som trollade fram Ringon. Gissar att detta är en av de sista sjalbilderna i den här familjen. *gråta*
~ 18.- -
"Ninna" somnade givetvis i bilen på hemvägen.
~ 19.- -
Finns det något en åttaåring uppskattar mer än en Gameboy och en påse godis?
~ 20.- -
En igelkott sprang förbi, och hittade grodan som barnen älskade lite för mycket igår och lämnat kvar i buskarna. Mamman var lycklig över att se sitt favoritdjur och kotten var tydligen lycklig över maten för den satt alldeles still så länge den mumsade.
~ 21.- -
Pysslar om dockorna innan pyjamasen åker på och fick faktiskt ner dem i sjalen alldeles själv. Klart båda bebisarna ska få "möa me" på en gång. På dagis säger de att Signe gärna går runt med dockvagnen, men den är alltid tom för dockorna _bär_ man ju såklart!
~ 22.- -
Inte klokt vad sena vanor man får så fort det blir sommarlov. Tandborstning för mycket trött trio.
~ 23.- -
Tar inte lång tid innan tröttheten tar ut sin rätt och alla sover.
~ 24.- -
Bara att lägg upp bilderna nu då. Måste bara titta lite på "Live Earth" innan sängen också. Godnatt!
~ 8-någonting...
En yrvaken Hjalmar väntar i soffan när Signe tvingat mig upp genom att kissa i sängen. Axel är såklart också vaken, men ingen av dem var tydligen tillräckligt hungrig för att ta fram någon frukost på egen hand.
~ 9.- -
... så då gör jag det. Och kan ni tänka er - ingen mugg åkte ut, kanske är det första gången på fyra år jag slipper skura bort Oboy från köksgolvet på lördagsmorgonen?
~ 10.- -
Axel i motljus.
~ 11.- -
Ack den som vore en Lvl 70 Druid på Silvermoon så man kunde få lite UPPMÄRKSAMHET någongång! ;o)
~ 12.- -
Även tvååringar kan behöva tanka lite i väntan på lunch.
~ 13.- -
Restaurang Lantgården serverar idag den kullinariska läckerheten blodpudding. Men barnen åt den ändå mest kall innan tillagning, så sen var det bara broccolin som slank ned.
~ 14.- -
Vi sitter i bilen på väg mot...
~ 15.- -
... Drottningholm! Jag såg "Marie Antoinette" igår och fick sån lust att visa barnen en Barockträdgård.
Såhär förtvivlad blir man om man stänkt ned sin storebror med vatten ur Gustav IIIs fontän och inte längre får vara med och leka.
~ 16.- -
Det var mulet redan innan vi åkte, men regnet höll sig borta. Det gjorde även de Japanska turisterna när man kom en bit ifrån slottet.
Signe på trappan till Kina slott.
~ 17.- -
Det var länge sen Signe gick med på att sitta i någon form av bärverktyg. Men Drottningholm tog visst knäcken på henne, och då var det en lycklig mor som trollade fram Ringon. Gissar att detta är en av de sista sjalbilderna i den här familjen. *gråta*
~ 18.- -
"Ninna" somnade givetvis i bilen på hemvägen.
~ 19.- -
Finns det något en åttaåring uppskattar mer än en Gameboy och en påse godis?
~ 20.- -
En igelkott sprang förbi, och hittade grodan som barnen älskade lite för mycket igår och lämnat kvar i buskarna. Mamman var lycklig över att se sitt favoritdjur och kotten var tydligen lycklig över maten för den satt alldeles still så länge den mumsade.
~ 21.- -
Pysslar om dockorna innan pyjamasen åker på och fick faktiskt ner dem i sjalen alldeles själv. Klart båda bebisarna ska få "möa me" på en gång. På dagis säger de att Signe gärna går runt med dockvagnen, men den är alltid tom för dockorna _bär_ man ju såklart!
~ 22.- -
Inte klokt vad sena vanor man får så fort det blir sommarlov. Tandborstning för mycket trött trio.
~ 23.- -
Tar inte lång tid innan tröttheten tar ut sin rätt och alla sover.
~ 24.- -
Bara att lägg upp bilderna nu då. Måste bara titta lite på "Live Earth" innan sängen också. Godnatt!