maja&barnen

Pappa J jobbar, det regnar, det är dagen före löning och i plånboken ekar det tomt. Vad göra? Men vi åker på Parkteater! Axel har redan sett Lilla Don Quijote, så han ville hellre leka med en nyfunnen kompis. Hjalmar och Signe och jag satte oss på bussen (den första av tre) på väg till Rålis. Barnen var sååå duktiga på vägen dit, tom. till den milda grad att medresenärer påpekade vilka fina barn jag hade! =oD

Vi kom fram till parken sisådär tjugo minuter innan teatern började och styrde kosan mot parkleken som jag lovat Hjalmar att vi skulle leka i först. Självklart entrade vi parken från det hållet där plaskdammen ligger och Signe stannade ju förstås där. Jag gick lite i förväg men höll ögonen på Signe och hojtade om att vi inte skulle bada idag och hon skulle komma och titta på resten av parken. Vände på huvudet för att se var Hjalmar tog vägen, vände tillbaka och då slår ungen i vattnet och hamnar under ytan!

När i h-e klev hon upp på kanten??? Hon stod ju nedanför och tittade på en röd tvåhjuling jag sa var för stor för henne? Jag galloperade tillbaka de ca sex stegen som skiljde mig från Signe och slet upp henne, och där stod hon och kippade efter andan medan paniken lyste i ögonen. Och allt jag kunde tänka på var några ord vi fick höra från släkten då jag var gravid; "Hoppas det blir en tjej så hon blir lugn".