DET är rättvisa!
Häromveckan hade Konsumentföreningen Stockholm smällt upp ett bord i vår lokala Coopbutik där de bjöd på rättvisemärkt choklad. I egenskap av den sista dinosaurien som uppskattar den kooperativa grundtanken var jag förstås tvungen att stanna till. Där stod redan en till synes helt vanlig man och provsmakade choklad. Representanterna bakom bordet räckte honom en liten papperslapp och föreslog att han skulle vara med i deras lotteri. Vinsten var en rättvisemärkt fotboll från Pakistan. Men "Nej tack, jag vinner bara", sa mannen. (Represen-)Tanterna kluckade lite men mannen stod på sig och sa gravallvarligt "Det är sant. Jag _gör_ det.", och så gick han.
Med tanke på att Hjalmars fotboll legat ute hela vintern och helt nyligen råkat studsa mot storebrors fot och in till Häxan Surtant här bredvid (R.I.P. fotbollen), så hade jag inget emot en dylik vinst. Jag snappade åt mig den omnipotenta mannens lapp, fyllde i Hjalmars namn och stoppade ner i lådan. Sen glömde jag bort det. Tills J ringde mig på jobbet igår. Han hade kikat igenom en hög med reklam och där låg ett brev adresserat till Hjalmar. Han hade vunnit en rättvisemärkt fotboll från Pakistan. Tänka sig, så märkligt. :)